Jag har tidigare berättat om att jag sen några månader tillbax har kontakt m en livscoach. Beslutet att ta hjälp av henne har varit såååå bra! Jag har under resans gång fått många nycklar å redskap för hur jag ska tackla olika saker. Jag har fått till mej ett tankesätt som fungerar. Jag behöver påminna mej om d emellanåt men så småningom så ska d nog komma mer å mer automatiskt.
Vi har även pratat om övergreppen som jag utsatts för. Inget kan ju ta bort dessa men m hjälp av henne så har jag kunnat ”gå tillbax” å fått insikt i att inget var mitt fel. D har varit sååå betydelsefullt. Å jobbigt så klart. Känslor kan vara jobbiga att handskas med men man kan oxå må sååå mkt bättre när man mött dem.
Jag har oxå fått en annan approach t min jobbsituation å d känns oxå bra. Får ävendär påminna mej emellanåt men d funkar å d e d som e huvudsaken. Saker som jag inte kan påverka tar bara energi å den behöver jag t annat. På rätt väg.
En vän som jag tappat lite kontakt m är återfunnen. När vi inte hade så mkt kontakt så kände jag trots våra olikheter å åsiktskiljaktigheter en saknad. Jag lyfte luren å vi pratade. D kändes bra att lyfta d jag upplevt å likaså få höra den andres version. D hela ledde t att vi åter ha kontakt å d känns fint!
Jag har på min facebooksida varit mkt öppen m mitt mående å vad jag går igenom. D hela började då Roger blev sjuk. Jag hade tänkt att hålla hans sjukdom borta från insyn på d viset men när han rullades in för sin första operation så ville han att jag skulle skriva på facebook om vad som hände. D va så d började å sen har d rullat på. D har så klart varit både för å nackdelar m att visa upp mina känslor men för d mesta har d varit positivt. När jag mår dåligt å har en svacka så har d varit fint att få en massa hejarop å uppmuntrande ord. Har därför fortsatt att öppna mitt hjärta.. D som jag märkt då facebookminnena ploppar upp e att så mkt handlat om just ledsamheter å jag blir så klart påmind. D jag mörker e dock att inläggen blir mer å mer ljusa. Saknaden efter Roger kommer nog aldrig att försvinna men jag kan fokusera på annat å d känns fantastiskt bra.
Vi börjar närma oss årsdagen för hans bortgång å d känns som alltid i kroppen. Förra året var d första året som jag inte rasade totalt. Jag hoppas å tror att även denna årsdag kommer att bli fin. Roger har nu varit borta ur Teodors liv i lika många år som han var närvarande. D känns underligt. Jag kan ibland slås av hur roligt Roger hade tyckt att d varit att få prata å filosofera m Teodor. Han har ordets gåva den lille långe å d e så otroligt kul att diskutera m honom. Ofta vid frulle, lunch å middag. Eller de ggr då vi går å lägger oss samtidigt. Då pratar han nonstop om allt mellan himmel å jord. När Roger fanns så pratade vi alla tre såååå himla mkt. D va diskussioner om allt mellan himmel å jord. Tänk om Roger fått va m nu å fått skörda d vi då sådde tillsammans alla tre. D hade varit så fint.
Jag har oxå haft fina samtal m familjen å d känns bra. Ibland så e d just d som behövs, samtal.
Jag kan inte låta bli att berätta om min nya klänning. I somras dök den upp i alla flöden i sociala medier å jag blev blixtförälskad. En färgglad Rodebjer-klänning. Jag googlade å hittade den. Priset var dock galet så jag struntade idén. Kunde dock inte riktigt släppa den så jag bestämde mej för att unna mej den. Då var den så klart slutsåld. Klänningens ”syster” fanns kvar å nu på rea så jag slog t på den. Jag kunde dock inte riktigt släppa tanken på den första klänningen så jag har under hösten å vinters googlat lite då å då på den. Så förra veckan dök den upp igen. Priset var fortfarande galet men jag blundade å klickade hem den å den va precis så underbar som jag trott att den skulle vara! Se bara!
