Den känslan slog mej en kväll när jag stod i duschen. Jag hade jobbat, lagat middag, plockat å donat å stod i duschen när d slog mej att jag var pigg fast d va kväll. Jag som alltid brukar va helt slut efter en dag på jobbet. Jag var pigg å kände mej alert i både kropp å knopp. Den känslan när jag fortf m mej å plockar fram lite då å då.
Jag har under de sista månader a haft kontakt men livscoach. Från början var jag lite skeptisk men kände att jag inte hade något att förlora. D va tur d för OJ så mkt jag lärt mej under denna tid. Har fått redskap, ett annat tankesätt (som jag fortf håller på att implementera men d går lättare å lättare för varje dag) å jag har fått chansen att bearbeta saker som jag tryckt undan.
Jag har fått svart på vitt att jag inte valt att må dåligt, omständigheter har fått mej att vackla å kanske e d så att jag just nu va mottaglig för hjälp å att d just denna gång klaffade m både kroppen å själen. Ingen människa väljer att må dåligt. Ingen människa väljer att hamna i en svacka el i en depression. Viljan att ta sej upp finns alltid men man kan sakna redskapen. El orken å kraften. Men ingen kan säga att d e nåt man väljer.
Jag har oxå börjat att känna ett sug efter att umgås, d suget har inte funnits på länge, bara tanken på att lyfta mobilen å ringa har varit ett stort aber. De kommande veckorna har jag lite roliga saker inbokade å når jag tänker på dem så fylls jag bara av glädje å en känsla av förhoppning. Jag ska träffa vänner som jag knappt träffat under pandemin å d ska bli ljuvligt. På sätt å vid e d som att återuppta livet fast m lite andra ögon å en annan infallsvinkel. Jag känner mej glad. Mkt lugnare. Enda nackdelen m denna period e att jag blitt tyngre på vågen. D känns så klart mindre kul. D e nästa steg. Inte så att jag tycker att jag e ful el otymplig, jag känner ju att saker å ting blir jobbigare. All rörelse känns å vill jag inte ha d.
Summa summarum. Kanske livet inte e så tokigt iaf…
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar