fredag 7 mars 2014

Konfunderad

Ibland blir jag konfunderad. Funderar lite över varför det plötsligt ska vara så hippt att fostra sina barn till "hen". Hen är för övrigt ett av de värsta orden jag vet. Missbrukas å det grövsta å då blir det fel. 
Okej, varför är det fel att fostra pojkar till pojkar och flickor till att vara flickor? Vi är av två olika kön å kan det inte få vara så? Det viktigaste måste väl ändå vara att fostra våra barn till individer, att de står för vilka de är å för vad de tycker? Att klä en pojke i klänning blir så fel i mina ögon. Om det inte är så att pojken valt det själv. Min fråga är dock; hur många tvååringar väljer att klä sej i klänning självmant? Jag brukar fråga Tedde om han vill ha en klänning då det är dax för påklädning på morgonen. Hittills har svaret varit: Å va tokig du är mamma. Jag är ju en pojke. 
Skulle det visa sej att Tedde vill ha klänning på sej när han är 12 så kommer han självklart att få ha det. Då har han valt det själv. 

Vad vill jag då säga med detta svammel? Låt flickor vara flickor och pojkar vara pojkar. Fostra barnen till självständiga, starka individer som vet vad som är rätt och fel. Som står för vad de tycker och vågar säga nej. Vågar säga ifrån. 

Föräldrar måste oxå våga vara föräldrar och inte sina barns kompis. Barn behöver regler, motstånd, uppfostran och kärlek. Att låta barnet göra som det vill och att aldrig säga ifrån är helt galet. 
 
Gör nu som jag säger och en ljusnande framtid är vår!

Inga kommentarer: