lördag 29 september 2018

När polletten trillar ner

2 år å 7 månader
Så länge har du varit borta
Man kan ju tycka att jag borde ha vant mej
Att jag borde att fattat vid d här laget
Tydligen så funkar d inte så
Hur min kropp å mitt psyke funkar e ett mysterium
Att jag klarat dessa åren e makalöst
Trodde aldrig att den styrkan fanns inom mej

Denna svacka e svår
D e först nu som polletten trillat ner
Du kommer inte tillbax
D e så här livet är
Jag kommer att få vara utan dej i all evighet
Att jag inte fattat d förrän nu?

När minnena ändrades från dej som sjuk till dej som frisk
D gjorde vansinnigt ont
D kändes mer ofattbart
Minnena av dej som sjuk har funnits i över 2 år
Sista månaderna har jag börjat att minnas dej så som du var innan
Innan sjukdomen
Då när vi var lyckliga
När allt handlade om oss
Vår framtid
Inga frågetecken
Inga konstigheter
Bara äkta
Äkta kärlek
Innerlighet

På resans gång har jag lärt mej vad som e viktigt
Vilka människor som e äkta
Jag har blivit sviken av en av de närmaste
D tog tid att komma över
Helt borta var d aldrig
Besvikelsen över sveket har alltid funnits
Har försökt för Teodors skull

Så kom sveket mot Teodor
Där gick gränsen
Nu e d förbi å över
Kommer inte att släppa in igen

Detta har så klart påverkat mitt mående
Andra människors elakheter e svåra att ignorera

Jag har varit hemma denna veckan
Jag har andats
Jag har pratat å ventilerat
Jag har tränat
Jag har tagit hand om mej
Jag hoppas att jag kommit en bit på väg
I huvudet vet jag vad jag måste göra
Hoppas att jag får till d i praktiken

Saknaden är närvarande varje vaken stund
Teodor blir mer å mer lik dej
Du hade varit stolt som tuppen
Över 2 meter
Minst

Jag å Tedde kommer att fixa detta
Ska bara bli lite bättre på att be om hjälp
Ska bli bättre på att säga ifrån
Ska inte låta någon trampa på mej eller nedvärdera mej
Jag ska stå rak i ryggen
Stark

Inga kommentarer: