Igår var det 9 år sen mamma somnade in
Känns galet när man tänker på d
21.45 på kvällen den 3 december 2009 tog hon sitt sista andetag på Köpings lasarett
Den första tiden efter hennes bortgång e som en dimma
Jag förbannade livet som tog henne ifrån mej 3 månader innan Teodor skulle komma
Vad e rättvisan i d?
D smärtade
Gjorde fysiskt ont
Med åren bleknade smärtan
D blev lättare att hantera att hon inte längre fanns hos oss
Hon finns dock ofta i mina tankar
Jag tänker ofta på vad hon skulle ha sagt i olika situationer
Jag försöker att vara den starka stolta kvinna som hon var
Vissa dagar lyckas jag
Andra inte
Jag hoppas att Rogers bortgång å frånvaro oxå kommer att bli lättare m tiden
Att d inte uppfyller mina tankar, mitt inte å mitt liv så mkt som d gör nu
D har så klart blivit lättare på många sätt under dessa 2 år å 10 månader men jag e långt ifrån framme
Långt ifrån läkt
Att bli sviken får mej att svikta
Att backa
Att ramla
Jag vet dock att jag e stark
Jag klarar detta oxå
D e svårt att dividera m någon som har sin egna sanning
Sin egna version
En version som inte stämmer m verkligheten
Som inte stämmer m någon annans upplevelse
Jag stänger dörren nu
En dörr som inte kommer att öppnas
Sveket för 3 år och 11 månader sen gjorde ont
Ont ända in i märgen
D e inte mkt jag ångrar men jag ångrar att jag öppnade dörren då
Jag skulle ha lyssnat t mitt inre
Till mitt hjärta
Denna gång lyssnar jag
Jag lyssnar m hela min kropp
Denna gång e d över
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar