Årsdagen

För ett år sedan förändrades livet
Inget blev sej mer likt
Ledsamheten flyttade in
Jag blev halv

Det sägs att sorgen är randig
Vissa ränder är breda
Det tar då tid att ta sej upp ur svackan
Avgrunden
Det otröstliga

Vissa ränder är smala
Då är det lite lite lättare att komma upp på fötter igen

Ränderna gör dock lika förbannat ont oavsett bredd

I början kändes det som en enda lång bred rand
Jag trodde att livet var slut
Jag önskade att det skulle ta slut
Det gjorde så obeskrivligt ont
Varje andetag gjorde ont

Så började ränderna sakta sakta bli smalare
Jag störtdök ner mot havets botten men kunde försiktigt ta mej uppåt
Små små andetag utan att det smärtade

Vågor av bottenlös sorg sköljer fortfarande över mej
Jag drabbas av samma sorg
Samma förtvivlan
Samma innerliga ledsamhet
Samma smärta
Samma ilska
Skillnaden är att jag nu vet att jag tar mej upp
Jag vet att jag kommer att resa mej
Jag kommer att klara av även denna helvetiska våg
Det gör inte smärtan sorgen och saknaden lättare på något sätt men jag vet att jag kommer att stå upp igen
Det ger mej styrka

Jag ser dej i Teodor och det gör mej varm
Önskar så att du var kvar och att du kunde se även du
Att du kunde se vilken fotbollsfantast han är
Att du kunde se när han skriver
Han läser nästan obehindrat nu
Han är fortfarande samma omtänksamma kille som alltid har en kram till övers
Han är så fin
Jag är vansinnigt stolt
Precis som du hade varit

Det var inte så här det skulle bli
Det skulle vara vi tre
Vi hade så många planer
Drömmar
Vi hann inte med att uppfylla dem alla

För din skull fortsätter vi
Utan dina andetag

Jag saknar dej Roger
Varje dag
Varje timme
Varje minut
Varje sekund
❤