// Karin Ljung
Varför är det alltid de som sticker ut som lite extra vänliga som rycks bort av den där skitsjukdomen som jag inte ens orkar nämna namnet på längre? Sov gott gentle giant Goglund, du saknas oss.
//Gustaf Hielm
En fin kompis jag alltid blev glad av att träffa är borta.
Alltid omtänksam och uppriktig, som en stor snäll nalle.
Idag skickar jag en massa varma tankar till din fru, ditt barn, din familj och alla de många människor i Köping och andra ställen som står dig riktigt nära.
Jag kommer alltid blir förbannad när jag tänker på den jävla sjukdomen.
Men jag kommer alltid bli glad när jag tänker på dig.
Sov gott Goglund, och sprid ditt goda karma vidare, wherever you are.
//Johan Johansson
Roger Goglund må ha lämnat jordelivet men han lever i allra högsta grad kvar i våra hjärtan. Med stolthet och glädje fick jag kalla mig hans vän under drygt 30 år. Minnena är givetvis många men jag väljer här och nu de två utlandsresor vi gjorde som glada (nåja) ungkarlar i början av 2000-talet.
Den första gick till London. Jag hade köpt biljett för att se Brian Wilson framföra Smile i Royal Festival Hall.
Kan jag hänga med? undrade Roger. Självklart kunde han det!
Vi bodde i Camden och hade trevligt trots att jag störde mig lätt på att han envisades med att sjunga de första raderna av London Calling exakt varje gång vi kom upp från tunnelbanan. Antagligen ingenting jämfört med den irritation mina dåvarande klappa-händerna-tics väckte hos honom...
Kan jag hänga med? undrade Roger. Självklart kunde han det!
Vi bodde i Camden och hade trevligt trots att jag störde mig lätt på att han envisades med att sjunga de första raderna av London Calling exakt varje gång vi kom upp från tunnelbanan. Antagligen ingenting jämfört med den irritation mina dåvarande klappa-händerna-tics väckte hos honom...
Sen blev det också en tripp till Italien. Rom och Florens närmare bestämt. Besöket i Peterskyrkan blev minnesvärt av flera skäl. Under den mäktiga kupolen ekade plötsligt:
JA, DET ÄR GOGLUND!!!
Akustiken i byggnaden får beskrivas som spektakulär och alla som var där lär ha hört Rogers mäktiga stämma när han besvarade sin dåvarande arbetsgivares telefonsamtal. En vakt fick panik och rusade ilsket fram till den långe som använde sin avväpnande charm och snabbt vände situationen till sin fördel. Vi hann också med att leva det goda livet i min andra hemstad Firenze.
JA, DET ÄR GOGLUND!!!
Akustiken i byggnaden får beskrivas som spektakulär och alla som var där lär ha hört Rogers mäktiga stämma när han besvarade sin dåvarande arbetsgivares telefonsamtal. En vakt fick panik och rusade ilsket fram till den långe som använde sin avväpnande charm och snabbt vände situationen till sin fördel. Vi hann också med att leva det goda livet i min andra hemstad Firenze.
Några fler resor blev det inte. Roger fann den stora kärleken och resten är, som det heter, historia.
//Patrik Zander
Ofattbart, tungt och fruktansvärt orättvist!
Kan inte få bort tankar och minnen av M59, ironiska kommentarer som ständigt lockade till skratt och en fantastisk rödbränna när solglasögonen togs av.Tror det måste ha varit sent -80 tal på Roskilde och trots alla konserter, fester och andra tillfällen vi umgåtts under åren så etsar sig detta minne sig fast av dig Roger, vila i frid min vän
//Terje Nilsen
All denna kärlek för vår vän Roger Goglund. Men det allra finaste är väl att Gogis och hans underbara familj fick ta del av den även långt innan sjukdomen...
//Patrik Zander
Nej, det är inte med samma glädje jag åker över! Har länge funderat på att ställa in resan i respekt! Men..Roger och jag pratade många gånger innan han blev dålig att dra till London och inkludera en fotbollsmatch. ( jo, ni läste rätt Gogis på fotboll Så blev det tyvärr inte, och jag tror Roger skulle bli skitsne om jag inte åkte! Så bastuban, du är med mig hela resan !
//Ulf Pettersson
Bokade av det billiga enkla hotellet i Bangkok och bokade ett lyxhotell med schysst pool istället för vår start på resan. Man vet ju aldrig vad som händer i livet så varför inte unna sig lite lyx?!? Vännen Roger kallade ju oss för familjen storfot så vi får väl ta och leva upp till det i hans ära!
//Karin Ljung
Från julen 2012 fram till semestern 2013 jobbade jag tillsammans med Roger Goglund. Vi hade bara träffats som hastigast på jobbet ett par gånger innan.
jobbade tillsammans i stort sett varje dag, massor att göra, delade ofta skrivbord med varann för det fanns ingen plats hos kunden där vi satt.
Visade sig bli ett av mina bästa halvår. Tog inte lång tid innan vi fatta att vi trivdes ihop. Mycket samma syn på jobbet. Mycket samma syn på livet. Inte samma syn på musiken (men det var inget problem ). Roligt hade vi när vi jobbade ihop.
Jag hann hälsa på er på Kamomillagatan o fick träffa Ulrica o Tedde o äta mumsig korv stroganoff (tack Ulrica).
I morgon ska jag åka till Köping, men inte för att hälsa på utan för att ta farväl.Tack för att jag fick lära känna dig och bli din kompis.
//Hans Björkeroth
Det kommer att blir en tung dag idag, en dag av sorg och farväl. En dag där minnena kommer att göra lite ont. Men också en dag bland vänner. Din vänner min vän och vi är många. Roger du är saknad vilket betyder att du var älskad.
"Just nu sitter du bakom ratten på "Bönan" och kör precis in så man ser Roskildefestivalen. På stereon spelas D.A.D Sleeping my day away. Du trycker ner signalhornet och du är framme."
Du är framme kompis, vi blev kvar den här gången och det gör så ont.
//Per Granberg
Våra vägar korsades första gången i den ideella kulturföreningen Stadskultstudion i Köping 1991. Jag minns att du skällde på mig för att jag hade glömt att lämna tillbaka en nyckel. Det gjorde du antagligen alldeles rätt i.
För mig var du en hjälte och förebild i sociala medier under valrörelsen 2014. Du tog tydligt ställning. Samtidigt var du öppen för att höra andras åsikter. Du ville väcka dina kamrater och få dom att engagera sig.
Den 8 september 2014 skrev du: "Dags att vi får en ny ekonomisk politik. Det får ni genom att rösta rödgrönt på söndag och förpassa Alliansen till opposition i minst 40 år. Nej, förresten, det räcker inte, vi säger 100 år."
Vila i frid, min vän Roger Goglund.
För mig var du en hjälte och förebild i sociala medier under valrörelsen 2014. Du tog tydligt ställning. Samtidigt var du öppen för att höra andras åsikter. Du ville väcka dina kamrater och få dom att engagera sig.
Den 8 september 2014 skrev du: "Dags att vi får en ny ekonomisk politik. Det får ni genom att rösta rödgrönt på söndag och förpassa Alliansen till opposition i minst 40 år. Nej, förresten, det räcker inte, vi säger 100 år."
Vila i frid, min vän Roger Goglund.
//Magnus Gustafson
Roger.
Hur det var att säga hej då till dig idag kan jag inte ens försöka beskriva.
För jag kan inte förstå.
Kan inte ta in.
Det går inte.
Sorgen tynger ner i skorna.
Men.
Idag fick en annan känsla övertaget. Det är jag så oändligt tacksam över att jag fick vara en del av. Jag åkte från Köping med en överväldigande känsla av värme.
Hur det var att säga hej då till dig idag kan jag inte ens försöka beskriva.
För jag kan inte förstå.
Kan inte ta in.
Det går inte.
Sorgen tynger ner i skorna.
Men.
Idag fick en annan känsla övertaget. Det är jag så oändligt tacksam över att jag fick vara en del av. Jag åkte från Köping med en överväldigande känsla av värme.
Så många fina vänner du har Gogis.
Så mycket kärlek i deras hjärtan.
Den spred sig som en varm filt över oss idag där vi satt och åt semlor (en sån där riktigt mumsig variant som skulle ha lämnat grädde och florsocker i halva skägget på dig), favvochokladen och drack Cola Zero. Pratade glada, knasiga, roliga minnen om dig. Så mycket kramar, så mycket värme, så mycket kärlek. Vännernas kärlek trotsar tid och rum. Så in i bängen fint.
Fast varför berättar jag det här för dig, det vet du ju redan.
Frågade tjejerna om de ville följa med till Köping idag. De frågade om det var för att busa och leka med Tedde. Svarade att just bus var det inte dags för idag. Då tackade de nej. De hakar på nästa gång då det vankas lekträff. Agnes: "Dessutom är Roger inte där. Han är på ett vackert ställe". Och så skuttade hon iväg.
Klart som korvspad att du är det. Vackert låter fint. Och vi räknar med att du rockar järnet.
Den spred sig som en varm filt över oss idag där vi satt och åt semlor (en sån där riktigt mumsig variant som skulle ha lämnat grädde och florsocker i halva skägget på dig), favvochokladen och drack Cola Zero. Pratade glada, knasiga, roliga minnen om dig. Så mycket kramar, så mycket värme, så mycket kärlek. Vännernas kärlek trotsar tid och rum. Så in i bängen fint.
Fast varför berättar jag det här för dig, det vet du ju redan.
Frågade tjejerna om de ville följa med till Köping idag. De frågade om det var för att busa och leka med Tedde. Svarade att just bus var det inte dags för idag. Då tackade de nej. De hakar på nästa gång då det vankas lekträff. Agnes: "Dessutom är Roger inte där. Han är på ett vackert ställe". Och så skuttade hon iväg.
Klart som korvspad att du är det. Vackert låter fint. Och vi räknar med att du rockar järnet.
Stor kram till dig vår fina långe.
Vi älskar dig!
Vi älskar dig!
//Jessica Sjöblom
Bäste Roger Goglund.
Idag tvingades jag och många andra att ta ett sista farväl av dig. Begravningsceremonin var fylld av värme och kärlek men där fanns även mycket sorg och saknad. Nu rinner tårarna i en strid ström men bakom dessa skymtar ett varmt leende. Inte minst tack vare dina egna fina ord som lästes upp i kapellet.
Tack för allt, kompis. Det var en ära att få kalla sig din vän under drygt 30 år. Du lever för evigt kvar i mitt och många andras hjärtan.
Idag tvingades jag och många andra att ta ett sista farväl av dig. Begravningsceremonin var fylld av värme och kärlek men där fanns även mycket sorg och saknad. Nu rinner tårarna i en strid ström men bakom dessa skymtar ett varmt leende. Inte minst tack vare dina egna fina ord som lästes upp i kapellet.
Tack för allt, kompis. Det var en ära att få kalla sig din vän under drygt 30 år. Du lever för evigt kvar i mitt och många andras hjärtan.
//Patrik Zander
Dagen har varit tung, vacker, sorglig, tung igen, jobbig, fylld med värme och tomhet på samma gång. Efter en sådan berg-å-dalbane-dag är det inte konstigt att kroppen känns som att man sprungit ett maratonlopp.
Roger idag var kapellet och Ögir fyllt till bristningsgränsen för din skull. Det säger mig två saker: Du var en viktig del av många människors liv och samma människor är fantastiska att ställa upp för varandra. Jag må känna mig som ett sladdbarn i Gogis-familjen men jag är ett tacksamt sådant. Vi saknade dig idag och vi kommer sakna dig imorgon och, tro mig, många kommer att tänka på dig ofta.
När vi såg den senaste Star Wars-filmen för ett tag sen såg vi fram emot nästa som har premiär om lite över ett år. När jag går och ser den tar jag en stol till dig också.
//Fredrik Karlsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar