lördag 17 januari 2015

gosekudden

så kom teodors reaktion.

han började med att sura. stampa runt i lägenheten å vara arg.
jag försökte att närma mej honom men han drog sej till en början undan.

jag satte mej i soffan och när han för tjugoelfte gången stampade förbi mej frågade jag om han ville sitta i mitt knä. då sprang han fram till mej, kröp upp i famnen och började att gråta så förtvivlat. hans lilla kropp riktigt skakade av hulkningarna.

så sa han att han aldrig mer ville ha sin gosekudde. (hans käraste ägodel). inte förrän pappa kom hem för pappa hade ingen gosekudde på sjukhuset.
han skulle aldrig mer äta popcorn för pappa får inga popcorn på sjukhuset.
jag frågade om vi inte skulle ta med popcorn till pappa när vi åker upp så kunde de ju äta popcorn tillsammans . det ville han.

sen kom frågorna.

vad gjorde doktorn med pappa?
"skärde" han honom men en kniv?
var d en stor kniv?
var den vass?
kom det mycket blod?
vem tog bort blodet?
gjorde d ont på pappa?
när får pappa komma hem? om hur många dagar?

du kan få min gosekudde mamma. jag väntar tills pappa kommer hem. då kan jag ta den igen.

hjärtat brister gång på gång. att se rogers lilla avbild så ledsen å egentligen inte kunna göra mer än att krama om å svara på alla frågor, det smärtar.