Så fort jag blir själv så kommer tårarna. Ja annars oxå men när jag blir själv e d ingen ände. D blöta forsar obehindrat å d gör ont i hela jävla kroppen.
Jag vet inte hur jag ska kunna klara av d här. D tar emot att andas. D tar emot att skratta. D tar emot. Jag skulle behöva dej hos mej. Jag skulle vilja känna dina armar runt mej å höra dej säga att d ordnar sej. Att du finns hos mej.
Tystnaden.
Tomheten.
Ledsamheten.
Rädslan.
När jag blundar så e du så levande. När jag blundar finns du hos mej. När jag blundar är jag hos dej.
D e så jävla orättvist. Så. Jävla. Orättvist.
Jag är så ledsen. Så jävla ledsen.
Jag skulle kunna göra vad som helst för att ha dej här. Här hos mej å Tedde.
D e så tomt.
D e så ensamt.
D va inte så här d skulle bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar