Ett sista farväl

 När jag vandrade upp för grusgången mot kyrkans å såg alla som samlats utanför i väntan på att få in, så kom jag på mej själv m att leta efter dej. Ditt lite rödrufsiga hår. Då slog d mej att du inte alls står här. Du e ju inte längre m oss. Iaf inte fysiskt. 

Jag lixom hulkade till å gråten forsade fram. Så fortsatte den att göra under hela stunden i kyrkan. Att se alla ledsna ansikten. Att höra snyftningar å hulkningar. Ekot av ledsamhet.

Så t sist kom din syster in i krukan tillsammans med dina söner. Levi i vit t-shirt å Moltas i vit skjorta. Lite lätt böjda huvuden å m lite slokande axlar. Då brast d igen. Fan va dessa pojkar fått vara m om mkt. Nu ska de dessutom behöva begrava sin mamma. Livet e fan orättvist.

Prästen va lite snurrig men d passade ju virrpannan Petra. Hon va oxå lite snurrig så hon hade bara skrattat tror jag. Han berättade om när Petra gifte sej m Anders å sa år 1955…. Då va hon ju inte ens född…..

Weeping willows sång Let go skulle spelas men d krånglade å prästen trodde inte att de skulle kunna få igång musiken. Till slut så startade musiken å tonerna fyllde kyrkan. D va så vackert.

När d så va dax att lämna rosor vid kistan så spelade organisten Ängeln i rummet på piano. Den övergick sen i Himlen runt hörnet för att avslutas med Sparvöga. Fridfullt.

Benen va skakiga när jag gick fram å tårarna strömmade nerför kinderna å jag fick imma på brillorna. Jag fick ut mej ett Sov gott Pellan innan rösten brast.

Efter stunden i kyrkan så stod vi utanför en stund på kyrkbacken å pratade å kramades. Tog sen en promenad t Odd Fellows lokal mitt i centrala Arboga. Där bjöds d på gulaschsoppa å fisksoppa m saffran. D va så gott å så passande för Petra. Efter kaffet gick jag å satte mej hos Maria, Petras syster, å pojkarna å vi pratade å skrattade. D kändes skönt att få en stund m dem e den jobbiga stunden i kyrkan. 

När jag sen kom hem så var jag helt slut. Mosig å frusen å varm om vartannat. Jag gick in å lade mej bredvid Teodor i sängen å bara myste njöt av att vara nära honom. Riktigt kände lyckan över att få ha honom hos mej.

D kommer att bli många tuffa dagar för pojkarna framöver men de har stöd av olika slag så jag tror att d kommer att bli bra till slut. Petra har uppfostrat dem t fina pojkar å hon hade varit så stolt över hur tappra de var igår.