Kloka ord

Jag fick till mej några kloka ord idag. Något som jag inte reflekterat över tidigare men som jag nu kommer att tänka på ofta. Känna efter. Ofta.

Orden var: Det är inte alltid av godo att man lär sej att acceptera saker och ting, att man lär sej att hantera orosmoment, att man kör på å tar sej an allt d som kommer i ens väg. Om vi lär oss att hantera allt så märker varken kropp eller själ när vi kämpat på för länge. Då e d ofta för sent. 

Skulle vi lyssna mer t vår kropp så skulle vi inte finna oss i så mkt skit i den utsträckning vi gör. Vi har ett liv. Ett enda liv. D kommer inte att gå i repris å vem kommer att tacka dej för att du kör slut på dej själv? Inte för din skull utan för någon annans skull? Ett jobb e ett jobb. Varken mer el mindre. Du kan inte vända ut å in på dej hur länge som helst för att orka, för att passa in, för att vara t lags. Nånstans måste du sätta ner foten. Du e värd bättre än så. Bättre än ”d duger” el ”d kunde varit värre”.

Jag e på väg att sätta ner foten.

För min skull.