WTF

 I vilken ände ska jag börja? Så mkt skit som händer just nu. På olika plan.

Vi läser i tidningarna, vi ser d i sociala medier å vi ser på tv hur barnmorska efter barnmorska säger upp sej. Hade detta yrke varit mansdominerat så hade vi inte haft detta problem. Hade d varit män som födde barn så hade detta problem aldrig sett dagens ljus. Jag e så in i Helvetica trött på hur kvinnodominerade yrken sätta åt sidan år efter år efter år efter år efter år. Vi kan ta barnomsorg, skola å äldreomsorgen oxå. Vilken datatekniker hade nöjt sej m utomordentlig dålig arbetsmiljö å fått en spottstyver i lön? 

Vilka andra yrkesgrupper kan år efter år efter år efter år efter år skrika sej hesa för saker å rättigheter, som i mina ögon borde vara självklara, utan någon som helst förändring? Om några år kommer d inte att finnas en enda barnskötare el en enda fritidspedagog el en enda förskollärare el en enda lärare som vill ta hand om ouppfostrade ungar i en galen miljö där dokumentation smäller högst. D e orimligt. Vilken framtid e vi på väg mot? Emellanåt vill jag bara stoppa tillbaks Teodor där han kom ifrån för jag e livrädd för hur hans framtid ska se ut. 

Köping. Vilken håla. Vi stänger ner den öppna verksamheten i det utsatta område där jag arbetar å istället ska mellanstadieungarna ränna runt på stan. Vi har redan ett gäng grabbar som nu e sk springpojkar t de äldre ungdomarna. Dom kommer hit på rasterna m sina becknarväskor å försöker att fånga upp våra elever. Elever som var å varannan dag berättar om våld å överfall som sker på Nygård. Vad 17 händer? Ingenting. D sker överfall på morgnarna när folk ska t sina jobb, d sker överfall mitt på dagen, d sker överfall på eftermiddagarna, d sker överfall på kvällarna å d sker överfall på nätterna. Tidigare kunde man iaf vara något så när säker på dagtid men efter de senaste veckorna så vette tusan. Jag fast för de dag då Teodor ska börja hänga ute m sina kompisar. 

Övergrepp, misshandel å våldtäkter. Kvinnor som utsätts å där förövare efter förövare går fria. Vi kan tex jämföra rubriksättningen då d handlar om en kvinna som blivit utsatt kontra en man. I rubriken om en kvinna kan vi läsa ”misstänks” medan vi då d handlar om en utsatt man kan läsa ”utsatts”. Vad e d som gör att män blir trodda medan kvinnor allt som oftast ifrågasätts? Om en kvinna namnger sin förövare så blir hon utsatt för gatlopp, spott å spe. Vi kan ta Cissi Wallin. Hon namngav sin förövare Fredrik Virtanen. Hon var för övrigt inte den enda å herr Virtanen var ju inte direkt utan rykten redan innan denna incident.  Cissi blev åtalad å Fredrik fick skriva en bok…..I rest my case.

Squid game. Våra åttaåringar leker detta på skolgården å d e blodiga avrättningar vi vuxna får bevittna. En del barn berättar att de ser på d i smyg å en del ungar berättar att de får kolla på d tillsammans m sina föräldrar. Jag säger bara att d e 16- årsgräns av en anledning. Att vara förälder innebär att man allt som oftast måste sätta gränser. Att man måste lära barnen vad som e rätt å fel. Hur man ska uppföra sej, både mot sej själv å mot andra. Att man ska visa respekt för andra människor å för sina egna å andras saker. Man ska inte använda fula ord, man ska inte vara dum mot någon. Man ska inte slåss. Jag skulle kunna rabbla saker i all evighet. Saker som e självklara å som varje barn behöver ha m sej i bagaget. Nu vet vi ju att d inte e så. Många många barn kommer t oss å har noll saker i bagaget. Hur ska vi då kunna bedriva den verksamhet som vi e ålagda att göra? Den största delen av tiden går t att uppfostra. D e så jäkla galet att d ryker ur mina ögon bara jag tänker på d. Föräldrar som har noll koll. Föräldrar som inte e närvarande. Föräldrar som inte bryr sej. Inte konstigt att ungarna blir som de blir. Tragiskt.