Min vän Jenny

hade tänkt bluddra på lite om ingenting alls men mamma ringde alldeles nyss å ja kom av mej alldeles. hon berättade att jenny, min barndomskompis, avled igår kväll efter en längre tids sjukdom. d började m en ovanlig cancer i blindtarmen som spred sig å d fann inget att göra. så himla orättvist. hon hade sambo å en liten grabb på några år. tänker på hennes föräldrar å framför allt på markus, hennes tvillingbrorsa. livet kan va bra grymt. ibland för grymt.

tänk nere i stugan på somrarna när vi skrev hemliga meddelanden på stenar m de där häfiga pennorna som var blå i ena änden å röda i den andra. vi tyckte att de va sååå kul!
eller när vi badade, eller rättare sagt, bodde i vattnet.
när markus skulle dyka i från bryggan på våran sida trots att vi ropade både jenny å jag att d va för grunt. markus dök å kom upp m ett blödande jack i pannan.
det första ja gjorde när vi kom ner t stugan va å springa upp för backen å se om jenny va där. sen lekte vi ända tills ja skulle åka hem.

känns som om d va igår trots att d e en evighet sen.
ja livet e grymt allt för ofta.