Denna vinter var planerna att köpa längdskidåkning. Du ville lära Tedde att åka.
Till sommaren skulle du lära Tedde att simma. Tanken va att ni skulle gå t badhuset å börja öva.
Du hade gett dej fan på att du skulle följa Tedde t skolan i augusti. D såg du fram emot. Hand i hand mot ett nytt kapitel.
Du lade dina tidningar å boken du höll på att läsa på nattduksbordet. -"De får ligga där tills jag kan läsa igen, då vet jag var jag har dem."
Vi såg båda fram emot att se The Cure ihop i höst. Stor glädje när vi lyckades få biljetter. D va inte så ofta vi gick på spelningar ihop. D va ju din grej m grabbarna. Uffe å Tommy för d mesta. De tre musketörerna.
Jag känner mej glad inombords när jag tänker på att du tog dig till WOW i somras. När du kom hem så var du så himla nöjd m att du orkat.
Musik var ditt liv. Film å musik. Ja å så jag å Tedde förstås.
Du å jag pratade om allt. Vi pratade alltid. Inga hemligheter. Du tyckte att kommunikation va d viktigaste. Den linjen körde vi på från dag ett.
Saken m dej va att jag kände mej så hemma m dej. Jag var avslappnad från dag ett. Jag fann på nåt vis ro när vi blev ett.
Den 11 april 2009 satt vi på en bänk nedanför kyrkan här i Köping. Solen sken å d va t-shirtsväder. Du harklade dej lite å såg plötsligt nervös ut. Du hasplade ur dej, ganska snabbt med din bullriga höga stämma, ett frieri. Då hade vi varit ett i nästan fyra månader. Utan att tveka sa jag ja!
Vi svävade sen som på moln hem t mina föräldrar där vi skulle fira mamma som fyllde år.
Medan mamma å jag dukade fram viskade jag: "-Han har friat." Mamma sken upp som en sol.
Några veckor senare, den första maj, förlovade vi oss på sängkanten.
På sommaren blev vi gravida. Ganska säker på att d hände i Varberg. ❤ Vi var på en road trip å den avslutades i Varberg på Gästis.
När stickan visade d där små fina blå strecken så grät vi båda. Du hade en stor längtan e barn. Vi kände oss så ...vad sjutton e ordet. . Välsignade låter fel, ateister som vi är, men hittar inget annat ord. Vi kände oss välsignade över att vi blivit gravida så fort. Tänker att d kanske va en mening m d oxå. Du fick chansen att vara pappa i nästan sex år. Den finaste av pappor så klart.
När du inte orkade så mkt längre så tyckte Tedde att d va trist. Han drog sej undan. Han ville leka m dej när du var frisk igen. Att du sov så mkt, d va inte kul alls.
D va mkt frågor kring d från den lilla. När cortisonet gav dej svullnad i ansiktet så blev Tedde lite rädd. D gick rätt fort m svullnaden. Nästan från en dag t en annan.
Jag e så glad över att jag tog m Tedde till dej på onsdagseftermiddagen. D kändes skönt att ni fick träffas en sista gång. Att d sen skulle gå så fort, d trodde nog ingen.
D va så många som skulle hälsa på dig under torsdagen. Att du inte fanns kvar hos oss när torsdagen kom...
Några följde m t kapellet på lasarettet för att hälsa på dej. Du var lika fin å rofylld som på natten. D såg ut som om att ett leende lekte i ögonvrån.
Måste erkänna att när jag blev själv m dej i kapellet så försökte jag slå å ruska liv i dej igen.
D gick inte.
Du var kall.
Du hade börjat att stelna lite. Jag kramade om dej å under ryggen var du fortfarande lite ljummen.
Jag strök dej över ansiktet. Blundade å kände. Ditt välbekanta ansikte under mina fingertoppar. Där å då försökte jag att slå bort tankarna på att d va sista gången jag fick röra vid dej. Jag blundade som för att memorera. D behövdes dock inte. Jag minns varje rynka. Varje hårstrå. Varje del av din kropp känner jag lika väl som min egen.
Du å jag blev ett. Vi blev ett tillsammans. Är så tacksam över att jag träffade just dej. Att du inte skulle vilja ha mej, d funderade jag inte ens över. Jag var så säker på att du var den rätte.
Jag fick d så fint beskrivet idag: "D va som om att du lyste upp när du träffade mej."
Ditt hjärta var d största av hjärtan. Din kärlek var enorm. D visar ju att man inte behöver bli som sina föräldrar.
Just nu e varje sekund jobbig.
Varje andetag gör ont.
Kroppen värker.
Hjärtat lider.
Ett liv utan dej blir så in i helvete svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar