Gårdagen var jobbig på så många sätt. Vet inte var jag ska börja.
Var hos Roger så gott som hela dan. Han va vansinnigt trött. Somnade ofta.
Så på em började han att skaka. Skakade så sängen rasslade. D va otäckt.
Han fick då lugnande å d hjälpte lite.
Han somnade som en stock igen.
Jag kom på att jag inte ätit lunch. Bestämde mig för att gå t fiket å ta en macka innan jag skulle cykla för att hämta Tedde. När jag fikat så kände jag att d inte kändes rätt att cykla iväg utan att ha sagt hej då så jag gick upp igen. Möts då av flera sköterskor på hans rum å får veta att han fått över 39 graders feber. Skakningarna e tillbax. Jag sätter mej tätt intill å försöker att lugna honom. Stryker honom försiktigt å bara e nära.
Så händer saker som jag inte klarar av att skriva. Vill inte lämna ut Roger för mkt.
Paniken.
Rädslan.
Oron.
Ledsamheten.
Både hos mej å hos honom.
Hans blick.
Ge oss medvind.
Ge oss något positivt.
När kärleken inte räcker till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar