saknad

man skulle lätt kunna tro att natten döljer
att mörkret är ett gömställe
ett ställe att komma ifrån alla känslor av saknad
mörkret borde kunna lägga sig som en svart ridå över saknaden
få en att glömma en stund

jag kliver in i mörkret och den sveper sig omkring mig
saknaden väller upp inom mig
fyller mig från topp till tå
ingen möjlighet att komma undan
ingen chans att värja sig
jag släpper fram den och gråter obehärskat för en stund
lite som att släppa på trycket
tyvärr fylls det på alltför fort

längtan efter att mörkret skall lena
trösta
minska min smärta
saknaden
Du är saknad mamma