men en ack så kylig sådan...
började dagen med ett besök hos hjärnskrynklaren. d va ett bra möte idag. ibland låser d sej totalt å ibland e d som att trycka på en knapp å saker bara forsar fram.
mkt av d som spökar har nog att göra m att vi närmar oss årsdagen av mammas bortgång. kan inte begripa att d snart gått ett helt år. d e ogreppbart på nåt vis. jag å mamma brukade prata varje dag, på sin höjd gick d en dag mellan gångerna. nu har d snart gått ett år sen jag pratade m henne sist. d trodde ja aldrig att ja skulle klara av men här e ja nu.
d känns fortfarande hur jobbigt som helst då allt kommer över mej; att ja aldrig mer kommer att få se henne, aldrig mer kommer att få höra hennes röst, aldrig mer få höra hennes skratt, aldrig mer få höra hennes knasiga påhitt å se hennes galna upptåg. med tiden så kommer d förhoppingingsvis att bli lättare, önskar emellanåt att man kunde skruva fram tiden lite. om d gick skulle ja nu befinna mej på en plats då d inte gör lika ont längre. hoppas att ja kommer dit snart.
d e inte heller så långt kvar t min födelsedag. d kommer att bli den första utan henne. förra året var hon på lasarettet då men hon fanns i alla fall hos oss. 4 dagar senare somnade hon in.
ja tycker att livet e så pissigt jävla orättvist! d kanske e så att man inte ska vara för lycklig? kan d va så? ja hade turen att träffa roger å sen var teodor på gång. kanske var d för mkt lycka för den där kuk-guden som så många verkar tro på. om d fanns en gud så hade han inte låtit mamma kämpa å lida så länge för att sen bara låta henne somna in. ibland önskar ja nästan att d fanns en gud för då kunde jag rikta all ilska mot henne.
psykologen frågade hur vi tänkt göra i jul. på sätt å vis så blir detta den första julen utan henne för förra året var vi mitt uppe i allt å allt hade nog inte riktigt landat å man hade nog inte riktigt förstått att d va på riktigt, att mamma var borta för alltid. begravningen var ju 2 dagar före julafton. vilken jul va?!
jag fick dock några bra tips för min sömnlöshet. ett sätt är att istället för att ligga å hetsa upp mej för att ja inte kan sova å oroa mej för hur den kommande dagen ska bli pga tröttheten, så ska ja tänka på att ja har tur som e mammaledig å att ja inte har några som helst måsten utan att ja kan ta en innedag å bara fokusera på lilleman å sova när han sover. så enkelt egentligen. ska testa d nästa gång som sömnen vägrar infinna sej.
lilleman sussar nu så ja ska vila mina sammetsbruna jag med!
onsdag 13 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Man tänker på Gunnel lite när som helst o Emma talar om henns lite när som helst,och vi saknar henne jättemycket..Hennes underbara skratt(kan fortfarande höra det)o hennes roliga skämt o miner..En underbar kvinna..Kramar i massor till er alla...Lotta
tack fina lotta! ja de där galna skämten å minerna skulle man kunna göra vad som helst för att få uppleva igen.
krama emma.
Skicka en kommentar