saknad och glädje

sov illa i natt. mardrömmarna avlöste varann. vet inte om d berodde på årsdagen som nalkades eller inte. var sorgsen på morgonen å fick gråta en skvätt. kan inte fatta att d e 2 år sen jag träffade mamma sist. på sätt å vis så känns d som igår å på samma gång känns d som en evighet sen. ibland kan jag fortfarande få för mej att d e nån som spelar mej ett väldigt elakt spratt å att hon rätt som d e ska kliva in genom dörren å att allt ska vara som vanligt igen.
vet att jag sagt d förut men d e svårt att komma över att hon aldrig fick se teodor. d e nog en sorg som aldrig kommer att läka ut. hon visste ju att d va en teddy. d va ju hon som berättade d för mej å roggan så visst visste hon. d gör d ändå inte lättare att hon inte fått vara med om vårt underverk. att hon inte fått se hur den lille krabaten utvecklats för var dag som gått å hur fantastiskt söt han är.
kan i mina mörkaste stunder fråga vad som e meningen m allt egentligen. va d e för mening när mamma ändå aldrig får vara med om allt som händer mej å min familj.
jag har verkligen funnit den finaste av killar. min långe man skulle jag inte för allt guld i världen byta bort. han e allt man kan önska sej i en partner å lite till. han finns alltid vid min sida å han tröstar då tårarna trillar. han lyssnar när d e motigt å finns alltid där m uppmuntrande ord och en varm kram. jag älskar honom så mycket.
å sen min lilla ögonsten. teodor e verkligen den finaste lilla krabat som finns. att han skriker, gnäller å kastar saker d glömmer man så fort han kommer m sina små armar, säger "mamma" å ger mej en kram. blir tårögd för varje gång han säger ett nytt ord å nu för tiden så e d rätt ofta. han e en riktig liten pratkvarn mitt hjärta.