mamma, min mamma

samtalet med överläkaren var överjävligt. vi satt i ca 2 timmar och fredrik var så himla bra på att ge konstruktiv men jävligt vass kritik. försvarsställning från överläkaren är bara förnamnet. att skylla ifrån sej är något som personalen på avd 7 på onkologen i västerås är världsbäst på. att ljuga och blåneka hör också till deras specialitet.
det var i alla fall skönt att få en ursäkt för att de slarvat bort mammas kallelse till återbesök för undersökning efter bröstcancern.

de kan inte sätta in cellgifter eftersom trycket i mammas hjärna är för högt. hon skulle inte klara det.
de kommer nu under ca 1-2 veckor att försöka stabilisera mammas tillstånd, att sätta in rätt doser av alla mediciner och sen kommer hon att flyttas till köping där hon kommer att få den bästa vården tills hon somnar in.
med 30 års erfarenhet i ryggen så sade överläkaren att hon trodde att mamma skulle överleva julen.

mammas klara stunder kommer att bli färre och färre och vi som anhöriga kommer att få det jobbigt.

mamma är fortfarande medveten mitt i allt det snurriga och vet nu att hon skall dö. hon frågade fredrik idag om de berättat för oss att hon inte kommer att överleva. när fredrik svarade ja blev hon alldeles tårögd.

jag trodde att jag känt sorg och smärta men det jag kände och känner idag är något så överjävligt att jag inte kan sätta ord på det. att sorg och ledsamhet kan göra så fysiskt ont. och inget finns att göra för att lindra. ingen kan göra mamma frisk. jag hade hoppats att hon skulle få vara med in i april och se min bäbis men det kommer inte att hända.
helvetes förbannade jävla skit!!