torsdag 3 juni 2010

ont

jag hörde din röst
för en kort kort sekund var allt som vanligt
för ett ögonblick var allt som förut
innan det hemska vann
innan min största fasa blev till verklighet
innan mardrömmen blev sann
jag blev ömsom kall och ömsom varm
det gjorde fysiskt ont
kändes som att uppleva allt igen
på nytt
det gjorde ont
sorgen bubblade som upp igenom hela kroppen
outhärdligt
att det efter ett halvår kan göra lika ont
outhärdligt
saknar dej så fruktansvärt mycket mamma ♥

Inga kommentarer: